"Jag tror att min väg in i skrivandet har gått via teatern. Att vara skådespelare är att ägna sig väldigt mycket åt ord. Hela dagen är fyllda med ord. Väldigt länge umgås man med en och samma text. Efter ett tag arbetade jag upp en känsla för vad som behövs i en dramatisk scen – och framför allt vad som inte behövs. Efter ett tag tyckte jag att jag var så pass bra att jag kunde göra det bättre själv."
Jonas Karlsson tog en paus från teatern. Skrev en pjäs, Nattpromenad kom den att heta och fick fin kritik. Arbetet var lustfyllt. Han planerade för en uppföljare. Men med den var det betydligt svårare. När den var färdig kände han: Det här blev inget bra.
Han slängde berättelsen i papperskorgen.
"Det där var lite läskigt. Då först förstod jag att det här är vad det innebär att skriva."
I teatern blir det alltid ett konkret slutresultat. Med för en författare kan en lång tids arbete resultera i ett stort ingenting.
"När jag skulle skriva min tredje pjäs upptäckte han att karaktärerna började leva sina egna liv. De blev lite grand som kära vänner, karaktärerna … Jag kom dem ganska nära. Så jag tog dem och lade dem i annat dokument, som jag fortsatte skriva på, då och då. De var mycket roligare än min pjäs."
Till slut hade han en samling historier, i bunden form fick de namnet Det andra målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar