Systrarna Haglund från Västervik

Jaha, då var man ombord igen. Igång.
Resan in i litteraturen har startat. Den är förstås underbar, men lika underbart är det att möta Vi:s läsare. Och dem som ännu inte är det.

Min mamma Irene är med som vanligt. Hennes väninna Anita, och så Anita vännina Siw. Precis så ska det vara. Man säger till en vän "Kom med!" Och hon - eller han - säger till någon annan: "Du, kom med! Vi har ett trevligt dygn på havet! God mat, fantastiska författare, ett vidunderligt vitt hav och små öar."
Fortsätter man så är snart halva svenska befolkningen ombord.

Vid frukosten slog sig ett otroligt sammansvetsat gäng ned bredvid mig.
-Oj, jag glömde smör ju! Sa nån.
-Här, dela med mig. Sa en annan.
-Vem vill ha kaffe? Jag hämtade en extra mugg. Sa den tredje.
-Servetter, här.
-Bra! Jag hittade dem inte.
-Extra bestick om nån vill ha.

Vilket team, tänker jag. De måste antingen rest tillsammans på Vi-båten sedan starten för tolv år sen. Eller så är de...
-Systrar, vi är systrar! Och så han. Men han är inte bror utan min man. Han fick följa med ändå..

Systrarna Haglund, urspungligen från Västervik men nu utspridda över hela landet, reser för första gången. En är prenumerant. Hon lockade med de andra - precis som det ska vara! Nu hoppas jag bara att maken lyckas få med några av sina vänner nästa gång. Eller syskon. Eller grannar.
-Ser ni någon med kamera på båten, säger jag, så haffa henne. Säg: "Fotograf Linda, vi är systrarna Haglund, och vi ska vara med på bild ju! det har Stina sagt."

Nu ska jag ta en kopp kaffe, och sen jobba vidare.