Alexandra berättar om arbetet med den senaste romanen Mäster.
Hur hon läst in sig på de hemska barnauktionerna, då det hände att de fattiga föräldrarna försökte köpa tillbaka sina barn. Men allt som oftast räckte inte pengarna.
Alexandra tar ett djupt andetag. Säger:
"Det här en historia som man inte diskuterar i dag. Vi tar alla rättigheter för givna. Vi har glömt August Palms insats, att det var tack vare hans kamp som vi har dessa rättigheter."
Nina Solomin frågar: Du har sagt att du ser skrivandet som en revolutionär handling. På vilket sätt?
"Berättelsen om vårt förflutna är inte fix och färdig", säger Alexandra. "Vad finns det där i mörkret som vi inte pratar om? Jo, de döda, som väntar på att få sin historia berättad. De bortauktionerade barnen, August Palms Johanna. … Det revolutionära är att ändra vårt minne kring historien. Att säga att våra rättigheter är så nya och sköra och att de måste fortsätta försvaras .
Det är knäpptyst i salen. Bara båtkroppens forcering av den månadstjocka östersjöisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar