Författarstafett

Efter en finfin idé av Jens Liljestrand startar härmed en liten författarstafett. Jens Liljestrand ställer den första frågan till Christine Falkenland:
- Du som är en etablerad med flera böcker bakom dig. Tycker du att det blir det lättare eller svårare att skriva med åren?

Christine Falkenland svarar så här:
- På ett sätt är det lättare eftersom jag nuförtiden vet att jag faktiskt klarar av att skriva en bok. Det tog några böcker innan jag insåg det. Och efterarbetet blir lättare och lättare. Men inte själva skapelseprocessen. Man har inte någon hjälp av de erfarenheter men gjorde med förra boken. Varje bok är ny, säger hon.

Christine Falkenlands fråga går till Peter Kihlgård:

- Vilken är din starkaste läsupplevelse och hur har den påverkat dig?
- Gravitys Rainbow av Tomas Pynchon. När jag läste den tänkte jag: Om man kan skriva så här kanske det är någonting med att var författare i alla fall, säger Peter Kihlgård.
Peter Kihlgårds fråga går till Jan Guillou:
- Hur tänker du fortsätta ditt projekt "kriget mot terrorismen"?

Jan Guillou ska inte upp på scen förrän senare i dag och går inte att hitta på hela båten. Men där sitter Anne Holt och äter frukost. Hon får svara i stället för Guillou och hon säger raskt.
-Det där projektet är han färdig med! Han håller på med något helt annat nu men det får jag nog inte berätta. Anne Holts fråga går till Marjaneh Bakhtiari: Vem är du?

(Jan Guillou och hans fru dyker upp i frukostmatsalen och bekräftar vad Anne Holt just sade. Han är klar med sitt krig. Han berättar att han arbetar med memoarer från sitt yrkesliv. Just nu skriver han om tiden kring FIB och Palestinsk front. Han har ingen fråga till någon annan författare.)

Marjaneh Bakhtiari svarar Anne Holt:
-Jag får lov att återkomma när jag har svaret på den frågan. Hon ställer i sin tur en fråga till Majgull Axelsson:

Hur får man en sådan fantastisk röst som du har?
-Jag har alltid haft en sådan här röst, mina föräldrar tog mig nästan till doktorn när jag var bebis för att jag lät så konstig när jag skrek.Sedan har jag haft hjälp av rökningen, men den har jag slutat med nu. Den är användbar, särskilt när man är mamma, säger Majgull Axelsson.
Majgull Axelssons fråga går till Bengt Jangfeldt:
Hur kommer det sig att du fastnade just för Axel Munthe?

Bengt Jangfeldt svarar:
-Det var en slump, mitt intresse för rysk historia tog mig till Capri där jag läste Axel Munthes självbiografi för första gången. Jag fascinerades av honom och hans öde. Han är en stor humorist, begåvad. Man kommer dock aldrig riktigt åt honom. Sedan har det inte skrivit så mycket om honom tidigare. Min historia bygger på läsningen av 1500 brev. Arbetet har varit riktig rebuslösning, säger han.
Så landar vi hos Jens Liljestrand igen som får en sista fråga av Bengt Jangfeldt:

Ser du din framtid mest som författare eller som litteraturvetare?
-Jag vill kombinera de två genrerna. Helst vill jag arbeta med båda. Fritt skrivande, essä, kanske undervisa i kreativt skrivande på universitet. Men som arbetsmarknaden ser ut för akademiker tror jag mer på att försörja mig utanför humaniora, säger han.

Andra bloggar om Marjaneh Bakhtiari, Majgull Axelsson, Jan Guillou, Bengt Jangfeldt, Christine Falkenland, Anne Holt, Peter Kihlgård, Jens Liljestrand, Tidningen Vi, litterär båtsalong, litteratur, författare