Religiösa grubblerier har Christine Falkenland haft länge. Inte så att hon kommer från en religiös familj. Det är hennes eget sökande. Långa perioder gick hon i kyrkan, och kom i kontakt med det varma och det kalla kyrkolivet. Det stränga schartuanska på västkusten har hon ett "dragningsäckel" till. Spåren finns i hennes böcker. Och så har hon skrivit en psalm Brustet halleluja – "det är så långt jag har kommit".
Och psykoanalys, det har hon gått i i sju år, och det gjorde det möjligt för henne att skriva om Siris analys i Ödet. Inte så att den liknar hennes egen, men med sina erfarenheter kunde hon skriva en bok om hur man år ut och år in visar sig för en annan människa, en analytiker, en nära och ändå så avlägsen människa. En sådan man inte vill lämna, men måste växa ur:
"Fågeln måste flyga nu även om vingpennorna var utdragna."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar