Kaffe dricker vi, och äter bullar och wienerbröd. Visst är det intressant att en konferens, en dag om böcker, vore omöjlig utan kaffe, utan bulle.
Fortfarande Åbos skärgård. Vita gäss på vågtopparna. De slår mot båten som är stor och motståndskraftig. Kö till kaffet, men utsikten under tiden är härlig, låga öar, delvis snötäckta reser vi förbi.
Axel Munthe berättar Bengt Jangfeldt, om när vi kommer tillbaka. Läkaren, mannen som byggde det vackra huset på Capri, San Michele, dit Bengt åkte för att få lite skrivro. Han hade inte haft en tanke på Axel, men som vanligt blev han nyfiken, och som vanligt går han till botten med det som lockar honom.
Fyra år av skrivandet och rotande i arkiv blev 700 sidor ("ursäkta för det, jag tycker egentligen inte om tjocka böcker").
Dessutom blev han tvungen att skriva om de 250 första sidorna eftersom han då i sin hand fick den dåvarande kronprinsessan Victoria och hennes livläkare Axels kärleksbrev.
"Vi är födda med vingar", skriver Axel till den gifta blivande drottningen, "därför la ni er hand i min, vi är hemlösa hjärtan (...)Den manliga ömheten i mitt hjärta som nu helt och hållet är ert. Jag kan inte tro att vi gjorde fel."
Och hon skriver:
"Vår vår som aldrig ska glömmas. Gud välsigne dig för den älskling."
– Den som fått sådana kärleksbrev kan inte missförstå dem, säger Bengt med en viss längtan i rösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar