Vilket språk?

Vilket språk ska en roman skrivas på? Svenska förstås, men vilken svenska. Jan Guillou berättar om hur han funderade inför Arn Magnussons inträde på den litterära scenen.
Hamilton, journalistsvenska, rakt på.
Men Arn? Medeltidssvenska? Modern medeltidssvenska, vad är det?
Jan började med att försöka skriva som sin 800 år gamla kollega Snorre Sturlasson. Han skrev några försökstexter. Det blev inte bra.
"Var Gunnar hemma?"
"Du hade mycket fett kring hjärterötterna."
Är detta Snorres journalistisk iakttagelse, funderar Jan. (Nej säger en kvinna i publiken högt för sig själv). Eller är det här en litterär konstruktion? (Ja, säger kvinnan i publiken rakt ut).
Nej, konstaterar han, det går inte att härma, Jan får hitta något eget språk för att genom en medeltida korsfarare beskriva nutidens syn på de andra, de allra mest andra just nu – muslimerna.
Men Norstedts säger nej. Ingen kommer att köpa dessa böcker, säger man. Tack och adjö.
Och Jan nickar åt Jens. Jens nickar tillbaka. Dessa redaktörer? Samförstånd.