Lyckligaste slutet...

...i svensk litteraturhistoria strävade han efter att åstadkomma. I en roman som skulle handla om Saudiarabiens roll i världsterrorismen. Men hur ska han få någon att läsa den?
Hur ska han få människor att engagera sig i det?
Någon måste bli personligt berörd.
Vänta nu, säger han: Det finns en romangestalt han inte tänkt på – den lilla flickan Natalie och så föds idéen om Inte om det gäller din dotter.
Vänta nu: Saudiska terrorister kidnappar en liten flicka.
Vänta nu: Nu har vi öknar, arabiska terrorister, fallskärmsjägare som kommer i natten. Mycket att berätta. Men hur ska man, dvs Jan, göra det lyckligaste slutet. Och så gör man det, säger han.
Jo, han tycker att det är lite utmanande att säga detta, men han har ännu inte mött någon som sagt emot.
– Och en sak ska ni ha klart för er, säger han till den 900-hövdade publiken. Om ni läser den här boken, och kommer till slutet och inte gråter så har ni ett hjärta av sten!
Säger Jan Guillou och tackar för sig.
Nu ska vi äta. Solen lyser över Östersjön.